På min födelsedag var det också ett år sen vi fick reda på att WIlliam flyttat in i min mage. Magsjuk som jag var ville jag ha något positivt den dagen och eftersom jag känt mig konstig någon vecka vågade jag mig på att ta ett test. Jag hade varit jättetrött om både dagar och kvällar ett tag, haft svårt att äta frukost på morgonen och haft småont i magen, en känsla jag kände igen eftersom jag var precis likadan med Alexander. 

Jag tog testet och blev helt skakis när jag såg resultatet, fast det var väntat blev det en liten chock. Martin fick veta strax därefter och jag tror han kände ungefär likadant som mig!