Återbesök i Linköping!
PUBLICERAT: 2014-11-11 // 21:06:22 Williams hypospadi
1 Kommentarer
Förra onsdagen var det dags för återbesök på sjukhuset i Linköping efter Williams operation. Eftersom Alexander var ledig från dagis fick han också åka med så strax efter tio rullade vi iväg härifrån. Resan dit gick bra, båda pojkarna somnade och sov sen en lång stund. Väl framme träffade vi med en gång Nybrofolk i receptionen, ett sammanträffande som lyckats ske varenda gång vi varit där! Doktorn var lite försenad och vi lite tidiga så det blev en ganska lång väntan innan vi fick komma in, som tur var fanns leksaker så barnen roade sig ganska bra. När det var dags att gå in i undersökningsrummet blev William såklart arg för att han behövde lämna leksakerna så han skrek sig igenom hela besöket.. Doktorn vi träffade var samma läkare som utförde operationen och vi är verkligen nöjda med honom! Han är inte så stel som de andra läkare vi träffat utan skojade med båda barnen samtidigt som han är väldigt tydlig med att förklara allt viktigt. William blev iallafall klart godkänd och allt såg bra ut så förhoppningsvis slipper vi åka tillbaka till Linköping något mer. Nästa steg är en flödesmätning när han är tre år och den får vi göra i Kalmar, skönt!
Efter lite mat på Max åkte vi hemåt igen i mörkret, det blev en dag som gick väldigt fort.
Återbesök.
PUBLICERAT: 2014-05-27 // 23:06:44 Williams hypospadi
2 Kommentarer
Sådärja, då var förband och slang borttagna och vi är hemma igen. I måndags förmiddag efter Alexander lämnats på dagis åkte vi mot Kalmar för att hämta hyrbilen som skulle ta oss till Linköping. Resan upp kändes som den gick jättefort och strax innan fyra var vi framme och checkade in på Ronald Mc Donald hus igen. Ett annat rum fick vi den här gången men precis lika fint som förra veckan! Eftersom vi var uppe ganska tidigt och inte hade något att göra bestämde vi oss för att åka ut till Tornby köpcenter och titta lite. Det tog ett tag att hitta dit men väl där kikade vi i lite affärer och åt kvällsmat innan vi körde tillbaka till rummet. Vi tittade lite på tv innan vi gick och la oss och sov gott i de sköna sängarna.
Idag vaknade vi strax innan sju, jag blev förvånad när jag vaknade och såg att klockan var så mycket! William skulle ju fasta och eftersom han inte brukar somna om om han inte får äta när han vaknar vid halv sex tiden trodde jag det skulle bli en tidig morgon, men inte då! Han snuttade lite vid fyra sen vaknade han vid sju och var pigg och glad. Vi gjorde iordning rummet, gjorde oss iordning, gav William lite smärtstillande och checkade sen ut för att gå mot sjukhuset där vi hade tid på barnsmärtenheten klockan nio.
På avdelningen fick vi träffa en sköterska och gå in i behandlingsrummet. William fick blöta kompresser för att lösa upp förbandet och en spännande leksak med glittrande pärlor och bjällror att titta på. Vi bestämde oss för att försöka ta bort allt utan att ge lugnande, vi tyckte allihop att det hade varit skönt att slippa ge honom mer mediciner än nödvändigt. William var så duktig och var bara lite ledsen i slutet, förmodligen inte för att det gjorde ont utan för att han tröttnat på att ligga ner. Förband och slang togs bort och allt såg fint ut så då var det bara att vänta på att han skulle kissa för att få åka hem. Vi gick och gjorde iordning lite frukost, åt och sen promenerade vi runt i korridorerna en lång stund. Tillslut träffade vi på en tant som bjöd in oss till lekterapin, vilken tur! Det var väldigt mycket roligare för oss alla tre att vara där, William fick leka med bilar och massa andra leksaker och medan han sov kunde jag och Martin spela lite yatzy. Det tog närmare tre timmar innan den lilla herren bestämde sig för att kissa men när han väl gjorde det verkade han inte ha ont som vi blivit förberedda på att det kunde göra.
Vi tog hyrbilen till firman där den skulle lämnas tillbaka och så fick de köra oss till bilverkstaden för att vi skulle kunna hämta vår egen bil som blivit klar, haha så det kan gå! Bilen var i alla fall färdig att hämtas, skönt att kunna ha vår egen igen. Mindre roligt är att vi fortfarande inte vet om försäkringen täcker reparationen eller inte, gör den inte det blir vi 7500 kronor fattigare, det finns ju betydligt roligare saker att lägga de pengarna på såhär inför sommaren.. Jaja, med bilen tillbaka och tid över åkte vi in till stan för att leta lite presenter. Linköping är faktiskt en mysig stad med en hel del roliga butiker! Jag hittade present till en ny liten bebis och så fick såklart Alexander med en liten paket när vi varit borta.
Strax innan sju var vi hemma igen och Alexander blev väldigt glad över att se oss. William blev också jätteglad att få se Alexander, det är så underbart att se kärleken mellan de där två redan nu! Nu väntar en vecka till med försiktigt bärande sen ska allt vara precis som vanligt igen. Det är otroligt att han opererades för en vecka sen och det knappt syns att det är sytt, bebisar måste läka otroligt fort! Såhär i början känns det lite konstigt nu när man byter blöja, jag hade ju vant mig vid att William sett ut på ett visst sätt och nu är det helt plötsligt inte likadant längre, lustig känsla på något vis. Det är iallafall skönt att det är över nu, om tre månader ska vi tillbaka och träffa doktorn och se så att allt läkt som det ska och sen är det flödeskontroll när han är tre år. Efter det är allt klart och han kommer inte ens märka av att han blivit opererad när han blir vuxen sen!
Morsdag!
PUBLICERAT: 2014-05-25 // 21:21:11 Alexander 3-4 år
0 Kommentarer
Idag är det morsdag och jag tänkte börja inlägget med ett stort GRATTIS till min egen mamma, i det här inlägget kan man läsa vad hon betyder för mig! De här dagarna hemma har gått jättebra faktiskt, WIlliams mage börjar långsamt bli lite bättre och vi har faktiskt vågat oss ut på några små utflykter. I fredags var vi på stan med Maja på förmiddagen, köpte present till mamma och rustade mig och barnen för sommaren med kläder och pyamasar. WIlliam fick också sina allra första egna skor, ett par söta sandaler. På eftermiddagen var vi ute på smaka på världen en liten stund, ett väldigt trevligt påhitt där torget är fullt av tält med mat från många olika länder som man får smaka på.
Igår var vi hemma hela förmiddagen och eftersom det ösregnade blev vi ganska uttråkade allihop. Efter ett tag bestämde vi oss för att vi var tvugna att göra något så vi fick tag på en bil (som vi inte haft sen vi kom hem från Linköping) och åkte in en liten kortrunda till båtmässan i Kalmar. Det var verkligen lyckat, Alexander fick gå ombord på många olika sorters båtar, titta på ännu fler och se en demonstration av ett räddningsdyk. Verkligen kul för allihop! Vi var inte där mer än en timma, längre vågade vi inte vara borta med tanke på Williams blöjbyten så sen åkte vi hem och lagade god mat och tittade på film tillsammans här hemma.
Idag blev jag väckt av sång och paket på sängen, så mysigt! Jag fick en glassmaskin och en glassbok så idag har jag gjort två sorters glass, kokos och skogsbär. Kokosglassen var riktigt god, den ska jag absolut göra fler gånger! Under förmiddagen grejade vi bara här hemma, duschade och lite så och vid två hade Martin bokat bord åt oss på Juventus. Där åt vi en jättegod middag, jag tog oxfilémedaljonger med pommes, bearnaisesås och aioli. Vi blev kvar där nästan två timmar och när vi var färdiga var det fortfarande så fint väder ute och jättevarmt å vi åkte en liten runda till Orranäsasjön där Alexander fick bada. Mysigt! Egentligen skulle vi varit på morsdagsfirande på Öland som vanligt idag men med tanke på William bestämde vi oss för att vara hemma i lugn och ro istället, det var nog ett bra val för idag har han varit lite konstig i magen igen.
Jag har haft en riktigt bra morsdag och nu ska jag mysa lite med min stora älskling. Imorgon åker vi mot Linköping igen för att plocka bort förband och slang på tisdag!
Första dagen hemma.
PUBLICERAT: 2014-05-22 // 22:03:59 Alexander 3-4 år
0 Kommentarer
Den här första dagen hemma har faktiskt gått bättre än förväntat, William har varit precis som vanligt och inte varit ett dugg bekymrad över situationen. Alvedon fick han senast igår kväll så helt utan smärtlindring har han varit hela dagen och det verkar alltså inte spela honom någon roll, så skönt! Det känns som jag börjar få in snitsen med blöjbytena nu också, det har blivit en hel del idag då den lilla herren har bajsat säkert femton gånger. Vi kör på babblarna på telefonen åt honom för att han ska vara stilla under bytena och det fungerar faktiskt ganska bra. Jättefint väder har det varit idag med, lite synd att Williams mage är som den är så vi inte kunnat vara ute så mycket. Eftersom det inte får bli nerkladdat på förbandet måste man byta på honom med en gång och det är ju lite svårt om man inte är hemma. En runda för att mata änderna, äta glass på stan och köpa blommor till balkongen hann vi med och det var ganska lagom. Alexander och jag har grejat lite på balkongen också, planterat de nya blommorna och satt purjolök och palsternacka i en av pallkragarna så luft har vi fått ändå.
Alexander har varit så rolig här hela dagen, redan på morgonen tog han fram sin doktorsväska och skulle leka "snoppdoktor", haha! Det märks att han verkligen hänger med i vad som händer och han har tittat på vid varje blöjbyte och frågat mycket om slangen som sitter där. Han har också velat titta på bilder från sjukhuset idag så det har vi med gjort. Han är så klok vår stora kille, så skönt att vara hemma hos honom igen! William är också jätteglad att vara där Alexander är igen, igår när vi kom hem började Alexander genast busa och William gapskrattade. Idag här hemma har William varit som en liten svans på Alexander, det värmer verkligen hjärtat att se.
Nu ikväll har jag roat mig med att sitta och klippa och tejpa bindor åt William så nu finns det ett lager att använda. Jag har också bokat rum åt oss på Ronald Mc Donald till nästa vecka när vi ska ta bort förband och slang. Vi fick tid klockan nio på tisdag och det innebär att vi måste åka härifrån redan vid fem för att hinna fram i tid. Det känns lite jobbigt med tanke på att William ska vara fastande och få mediciner på vägen så istället får vi bo där från måndagen, skönt! Nähe, nu ska jag ta min lilla vakna bebis och gå och sova, godnatt!
Williams hypospadi operation!
PUBLICERAT: 2014-05-21 // 22:49:14 Williams hypospadi
0 Kommentarer
Nu är vi äntligen hemma igen efter några långa dagar på sjukhuset i Linköping och jag tänkte försöka berätta om den här resan som varit ganska jobbig vissa stunder. I måndas efter vi lämnat Alexander på dagis körde vi mot Linköping, Alexander tyckte jag stannade alldeles för länge på dagis och sa hejdå så jag tror det var betydligt mycket jobbigare flör oss än för honom att lämna. Resan upp tog ungefär fyra timmar med en matpaus på Subway så vid halv fyra var vi framme och checkade in på Ronald Mc Donald huset där Martin skulle bo. Från och med nu kommer jag alltid lämna en liten peng på Mc Donalds för vilken bra grej detta är, ett stort hus med två våningar och på varje våning finns kök, vardagsrum och lekrum plus en massa sovrum. Varje sovrum är som ett hotellrum, jättefint och fräscht och det är verkligen jättebra för de som behöver ett hem när de inte är hemma! Jag far lite illa av att se de barnen som bor där längre än vad vi gjorde och av helt andra anledningar men det måste vara jätteskönt att kunna ha en "vardag" trots att man är svårt sjuk.
När vi checkat in och varit på rummet en liten stund gick vi till sjukhuset för inskrivning på barnkirurgiska avdelningen. Vi fick ett rum, Grodan, och fick träffa den sköterska som skulle ha hand om oss, en jättebra tjej som vi tyckte väldigt mycket om alla tre! Där fick vi gå igenom vad som skulle hända och fick lite instruktioner om kvällens bad för William som det strax var dags för. Efter det härliga badet som William hade väldigt roligt i somnade han gott och sov sen ganska bra hela natten. Sov gjorde inte jag, jag vaknade varje halvtimma och hade ingen ro alls i kroppen, nervös antar jag!
Jag fick amma fram till tre på natten och efter att ha ätit sista gången sov han faktiskt ganska bra fram till fem då det vanligtvis är dags för mat en gång till. Eftersom han inte fick äta då somnade han inte om utan vi fick istället gå upp. Det passade ganska bra eftersom vi ändå skulle gått upp vid halv sex så det fick bli ett bad till innan sköterskan kom in. Hon satte emlaplåster i båda fötterna och ett armveck och så fick han lite lugnande och panodil. Det lugnande gjorde honom väldigt trött så strax innan sju somnade han gott i min famn. Kvart över sju fick vi följa med en sköterska ner till preop där vi fick byta om till mössa och rock och sen sitta och vänta en lång stund. William fick ett gosedjur men han sov sig igenom hela väntetiden, skönt för honom! Det var lite brist på personal och eftersom William sov fick vi vänta längst. Under väntan hann vi hälsa på alla sköterskor samt kirurgen som skulle utföra operationen.
Strax innan halv nio fick vi komma in på operationssalen och jag fick flytta William från sängen till operationsbordet. Då vaknade han såklart till och att ta på masken med narkos då var såklart inte så roligt. Jag fick hålla i honom när han kämpade emot och var jätteledsen, det var jättejobbigt att se hur skriket blev allt svagare för att sen försvinna och han blev alldeles slapp. Ännu jobbigare sen att gå därifrån och lämna honom, usch det är nog faktiskt det värsta jag har gjort, helt hemskt kändes det att lämna över ansvaret för sin lilla bebis till en hel hög med okända människor. När han somnat och vi blivit visade ut av en sköterska gick vi och köpte oss frukost innan vi gick upp på rummet och spelade kort ett tag. Jag läste en tidning och tiden har nog aldrig gått saktare. Vid elvatiden kom en sköterska in och sa att det var färdigt så vi gick ner till postop, uppvaket där William låg i en säng och höll just på att vakna. En massa sladdar satt överallt och han såg så liten ut i den stora sängen. Han var ledsen och orolig, väldigt hes och lite rosslig när han andades och helt röd i ansiktet. Jag fick ta upp honom och amma lite, det lugnade honom och han somnade om gott i min famn. Där sov han sen tre timmar till medan jag satt och hade stenkoll på maskinen han var kopplad till, jag tror de där blinkande siffrorna är mer stressande än lugnande för en nervös mamma! Tillslut vaknade han till lite och började med att smälla av ett stort leende till sköterskan som visade upp gosedjuret för honom, alltid glad vår lilla skrutt. Vi fick komma upp på rummet igen och där somnade han om igen, vi passade på att slumra en stund vi med. Senare under eftermiddagen och kvällen fick vi också lära oss att byta blöja, han ska ha dubbelt med en "binda" med hål i innerst, igenom hålet stoppar man slangen han kissar genom och över det ska man ha en blöja. Svårt att lära sig! Det blev också lite mediciner, kvällsmat och gos innan vi gick och la oss vid nio efter en lång dag.
Den här natten blev bättre, trött som jag var efter dagen var det mycket lättare att sova. Dock kom sköterskorna in varannan timme för att mäta puls och syresättning och ge mediciner så väckt blev jag ju ganska ofta. Vid halv sex tyckte lilleman att det var morgon då vi var tvugna att gå upp och byta blöja och ge panodil men efter en timma somnade han om och sov en stund till, välbehövligt! Idag kändes William direkt ganska pigg och åt en bra frukost innan vi lekte på rummet och väntade på att doktorn skulle komma för ronden. Han kom vid tiotiden och allt såg bra ut, vi fick svar på våra frågor, fick en tid till återbesök nästa tisdag och lite mediciner med oss sen blev vi utskrivna. Då kom nästa bekymmer.. Igår när Martin skulle åka iväg och köpa större blöjor gick det inte att komma in i bilen. Bärgaren fick komma och köra bilen till verkstaden där det konstaterades kortslutning i elsystemet.. När vi nu skulle åka hem idag hade vi ingen bil eftersom den inte gick att laga med en gång så det tog många timmar av samtal hit och dit för att lösa problemet. Som tur var är de så snälla på Ronald Mc Donald så vi fick ha kvar rummet hur länge vi ville, helt perfekt att kunna vara där och äta och leka lite istället för att inte ha någonstans att ta vägen. Tillslut löste det sig så med hjälp av försäkringsbolaget fick vi tag på en hyrbil att åka hem i. Vi kommer få ta hyrbil tillbaka nästa vecka och sen ta vår bil hem som förhoppningsvis är lagad tills dess. Fyra timmar efter utskrivning var vi äntligen påväg hem och det var så härligt att komma hem till Alexander igen! Han hade såklart haft det jättebra hos mormor och morfar och inte saknat oss alls, haha. Imorgon väntar en dag med gos tillsammans hela familjen, längtar!
William är såhär efter operationen lika glad som vanligt och verkar inte ha ont eller störas av det alls som tur är. Det enda problemet vi har just nu är att han blivit konstig i magen av medicinen han får för att minska risken för urinvägsinfektion. Den gör att han bajsar hela tiden och helst ska det inte komma nära omläggningen. Det blir blöjbyten mest hela tiden och det är inte så lätt att hålla koll på allt samtidigt, särskilt inte när den där slangen ser så rolig ut att dra i...Vi får väl se hur det går den här veckan, i värsta fall får Martin med vara hemma. Nähe, nu är det dags för kvällsmedicinen sen ska vi äntligen sova!
Kallelse..
PUBLICERAT: 2014-04-12 // 09:34:00 Williams hypospadi
0 Kommentarer
I onsdags kom brevet jag bara väntat på ett tag nu, kallelsen till Williams operation. Usch vad det kändes nära nu och så verkligt det blev. Den 19 maj åker vi alltså mot Linköping och den 20 maj är det dags för operation!
En jobbig fast bra dag.
PUBLICERAT: 2013-11-06 // 21:03:52 Alexander 2,5 - 3 år
3 Kommentarer
Hej! Sitter här och försöker skriva lite men William vaknade nyss så det är inte helt lätt. Idag har varit en väldigt blandad dag, å ena sidan jättebra och å andra sidan jobbig. Idag har min lillebror opererats för sin skolios vilket är en ganska stor operation så hela dagen har såklart varit ganska orolig och nervös. Jag trodde inte innan att det skulle kännas som det har gjort men tankarna har verkligen varit hos honom hela dagen. Allt hade gåttbra än så länge i alla fall och det var skönt att få prata en stund med mamma tidigare ikväll. Idag har jag också tänkt mycket på Williams kommande operation eftersom Viktor visst är på samma avdelning som vi kommer vara på sen. Jag har nog inte riktigt vågat erkänna varken för mig själv eller för andra att det faktiskt känns lite jobbigt, det har liksom känts fel att tycka med tanke på att Viktors operation är så mycket större än vad Williams kommer vara. Idag har jag kommit fram till att jag faktiskt måste få tycka det, det är ändå min lilla bebis som ska sövas och någon ska skära i...
Mycket tankar idag alltså så efter lunch kände jag att vi var tvungna att hitta på något. Eftersom Martin varit ledig idag bestämde vi oss för att åka till Leos lekland. Det blev en riktigt bra eftermiddag med mycket lek och en nöjd och trött Alexander somnade i bilen på vägen hem.
Hypospadi
PUBLICERAT: 2013-10-28 // 20:26:59 William 2-4 månader
5 Kommentarer
Idag har vi alltså varit i Linköping och anledningen var att besöka sjukhuset med William. Jag har inte skrivit om detta förut men William är född med hypospadi som är den vanligaste missbildningen hos pojkar. Det innebär att urinröret kommer ut på fel ställe och detta åtgärdas med en operation som kommer utföras i Linköping eftersom det är där plastikkirurger finns. Willam har en ganska mild grad av detta så hans urinrör kommer ut nästan där det ska sitta, bara lite mer på undersidan och det är inget som stör funktionen hos honom. Operationen som ska göras är egentligen mer ur estetiskt syfte eftersom det även ser lite annorlunda ut. Besöket hos kirurgen som ska utföra ingreppet tog inte mer än tre minuter och det enda han gjorde var att titta och ge oss en broschyr med information om hur det hela kommer gå till. William kommer opereras när han är runt åtta månader, då kommer vi vara på sjukhuset två nätter och sen vara hemma en vecka med kateter innan vi ska tillbaka för att plocka bort allt. Än så länge känner jag mig inte så orolig eftersom det är ett ganska enkelt ingrepp men det är klart att det aldrig är roligt när det är saker som inte är som de ska. Besöket idag gick alltså snabbt och resten av dagen gick vi på stan i Linköping, en ganska trevlig stad faktiskt!