Nu har jag äntligen tid att sitta här lite och jag tänkte sammanfatta min fina studentdag lite kort och skriva lite om hur det känns nu.

Studentdagen började klockan halv fem då min väckarklocka rinde. Direkt upp ur sängen för att bli sminkad och få håret fixat av Maja. Lite efter sju blev jag upphämtad av Isabell och det bar av mot Eric där det var champagnefrukost. Efter att ha varit där en bra stund och träffat klassen blev det en promenad mot skolan där vi egentligen skulle träffa vår klassföreståndare. Eftersom han inte var där blev det sång genom korridorerna i skolan fram till halv tio då det var dags för fotografering.

När vi var färdigfotograferade samlades alla studenter i aulan för avslutning med musik, tal och stipendieutdelning som följdes av lunch i aulan. Det bjöds på potatissallad, kallt kött, bröd och cider och här började det minsann bli lite nervöst. Direkt från lunchen begav vi oss upp till klassrummet där det var betygsutdelning. Det blev lite stressigt där på slutet och helt plötsligt var det dags att gå ut och gå upp på scenen. När vi stod där och väntade på vår tur blev det riktigt nervöst, känslan var ungefär densamma som när man ska åka kanonen på Liseberg och väntar på att bli ivägskjuten.

Så kom då vår tur och hela klassen tågade in till refrängen av "Stand up for the champions". Att stå där och blicka ut över publiken var så otroligt mäktigt och väldigt blandade känslor rörde sig i kroppen just då. Både sorg, lycka, nervositet, tomhet och hopp hann röra sig i huvudet under de få minuterna vi stod på scenen. När talet (som jag inte hörde ett ord av vad som sades) var över var det dags att springa ut och möta familjen till tonerna av "Give me everything" .

Att möta familjen sedan med alla blommor och kramar kändes såklart helt underbart och att få se min lilla Alexander där var också en helt otrolig känsla. Efter att ha kramats med familjen en stund var det dags att tåga ner mot badhusparken. Promenaden dit var ganska tung med alla blommor runt halsen. I badhusparken var det lite fotografering innan vi åkte iväg på vårt fina släp. Att åka runt staden med sina sjungande vänner kändes bara väldigt, väldigt lyckligt!

Efter att ha åkt släp i ungefär en timma promenerade jag hem för att vänta in gästerna. Fick fina presenter av familjen innan resten av släkten kom. Även av dem fick jag såklart finfina presenter, vi åt god mat och bara hade det trevligt fram till halv åtta då jag, Isabell och Malin åkte mot Valle för förfest. Jag stannade bara där i 1,5 timme och sedan åkte jag hem igen till fina familjen medan resten av klassen åkte vidare in till Kalmar. Jag somnade gott den kvällen!

Nu efteråt känner jag faktiskt inte alls mycket än så länge. Jag har nog inte riktigt förstått att jag aldrig kommer tillbaka till skolans trygghet. Däremot känner jag mig otroligt stolt över mig själv! Jag har fått ett barn och pluggat på distans hela våren, jag har ändå klarat av skolan i tid och fått de höga betyg jag har drömt om. Nu känner jag bara en sådan lättnad över att bara få vara mamma ett tag. Jag kan också känna att det är lite tråkigt att jag under de här tre åren inte har skaffat mig någon riktigt nära vän, det är något jag faktiskt kan sakna. Jag kan också ångra att jag har varit så tillbakadragen och blyg som jag alltid är, ibland kan jag önska att jag skulle våga lite mer och bara kunna släppa loss. Till den största delen har jag i alla fall haft en helt underbar klass med underbara klasskompisar och jag hoppas att det går bra för er alla i framtiden. Kommer faktiskt sakna er BF08 ♥