Tisdag igen och ny vecka. Känns inte som att jag riktigt har fattat än att jag ändå har gått så pass långt. Jag fattar nog inte riktigt heller att det är en riktig bebis som ligger där inne och bara väntar på att få komma ut. Jag tycker fortfarande inte att det syns på mig, tycker aldrig att den där riktiga bebismagen kommer men antagligen är det bara jag som inte ser. Annars är allt precis som vanligt förutom att det blir allt svårare att sova om nätterna och halsbrännan börjar bli ännu värre än någonsin.

Mamma

Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar ihop sig och blir hård. Det kan komma när du går fort eller är kissnödig. En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder, för att den ska släppa behöver du stanna upp. Om sammandragningarna börjar göra ont kan det vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig. Det bör kontrolleras hos läkare eller barnmorska.
Framöver blir besöken hos barnmorskan allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.
Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig.

Bebis

Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma.