Jag är egentligen inte någon som gråter speciellt ofta, inte längre i alla fall. När jag var yngre kunde jag gråta för allt möjligt men nu gråter jag nästan bara om jag är riktigt arg eller om någon gjort mig ordentligt ledsen. Jag tycker inte om att visa känslor eller att visa mig svag så jag brukar försöka hålla igen så gott det går.

 

Jag är inte heller någon som gråter till filmer som vissa gör, jag har gråtit till två filmer i hela mitt liv och de är kanske inte filmer som är "vanliga" att ¨gråta till. Det är dels E.T när de hittar E.T död i floden och dels Marley och jag när hunden i slutet dör och mamman i familjen tittar på en film med gamla minnen av hunden. Haha, då satt jag ensam hemma och grät, nästan så det känns lite pinsamt att skriva det!